1 Yahweh said, "Go down to the house of the king of Judah, and speak this word there: 2 ‘Hear Yahweh’s word, king of Judah, who sits on David’s throne—you, your servants, and your people who enter in by these gates. 3 Yahweh says: "Execute justice and righteousness, and deliver him who is robbed out of the hand of the oppressor. Do no wrong. Do no violence to the foreigner, the fatherless, or the widow. Don’t shed innocent blood in this place. 4 For if you do this thing indeed, then kings sitting on David’s throne will enter in by the gates of this house, riding in chariots and on horses—they, their servants, and their people. 5 But if you will not hear these words, I swear by myself," says Yahweh, "that this house will become a desolation."’"

6 For Yahweh says concerning the house of the king of Judah:

"You are Gilead to me,

the head of Lebanon.

Yet surely I will make you a wilderness,

cities which are not inhabited.

7 I will prepare destroyers against you,

everyone with his weapons,

and they will cut down your choice cedars,

and cast them into the fire.

8 "Many nations will pass by this city, and they will each ask his neighbor, ‘Why has Yahweh done this to this great city?’ 9 Then they will answer, ‘Because they abandoned the covenant of Yahweh their God, worshiped other gods, and served them.’"

10 Don’t weep for the dead.

Don’t bemoan him;

but weep bitterly for him who goes away,

for he will return no more,

and not see his native country.

11 For Yahweh says touching Shallum the son of Josiah, king of Judah, who reigned instead of Josiah his father, and who went out of this place: "He won’t return there any more. 12 But he will die in the place where they have led him captive. He will see this land no more."

13 "Woe to him who builds his house by unrighteousness,

and his rooms by injustice;

who uses his neighbor’s service without wages,

and doesn’t give him his hire;

14 who says, ‘I will build myself a wide house and spacious rooms,’

and cuts out windows for himself,

with a cedar ceiling,

and painted with red.

15 "Should you reign because you strive to excel in cedar?

Didn’t your father eat and drink,

and do justice and righteousness?

Then it was well with him.

16 He judged the cause of the poor and needy;

so then it was well.

Wasn’t this to know me?"

says Yahweh.

17 But your eyes and your heart are only for your covetousness,

for shedding innocent blood,

for oppression, and for doing violence."

18 Therefore Yahweh says concerning Jehoiakim the son of Josiah, king of Judah:

"They won’t lament for him,

saying, ‘Ah my brother!’ or, ‘Ah sister!’

They won’t lament for him,

saying ‘Ah lord!’ or, ‘Ah his glory!’

19 He will be buried with the burial of a donkey,

drawn and cast out beyond the gates of Jerusalem."

20 "Go up to Lebanon, and cry out.

Lift up your voice in Bashan,

and cry from Abarim;

for all your lovers have been destroyed.

21 I spoke to you in your prosperity,

but you said, ‘I will not listen.’

This has been your way from your youth,

that you didn’t obey my voice.

22 The wind will feed all your shepherds,

and your lovers will go into captivity.

Surely then you will be ashamed

and confounded for all your wickedness.

23 Inhabitant of Lebanon,

who makes your nest in the cedars,

how greatly to be pitied you will be when pangs come on you,

the pain as of a woman in travail!

24 "As I live," says Yahweh, "though Coniah the son of Jehoiakim king of Judah were the signet on my right hand, I would still pluck you from there. 25 I would give you into the hand of those who seek your life, and into the hand of them of whom you are afraid, even into the hand of Nebuchadnezzar king of Babylon, and into the hand of the Chaldeans. 26 I will cast you out with your mother who bore you into another country, where you were not born; and there you will die. 27 But to the land to which their soul longs to return, there they will not return."

28 Is this man Coniah a despised broken vessel?

Is he a vessel in which no one delights?

Why are they cast out, he and his offspring,

and cast into a land which they don’t know?

29 O earth, earth, earth,

hear Yahweh’s word!

30 Yahweh says,

"Record this man as childless,

a man who will not prosper in his days;

for no more will a man of his offspring prosper,

sitting on David’s throne

and ruling in Judah."

1 Så sade HERREN: Gå ned till Juda konungs hus och tala där följande ord;

2 säg: Hör HERRENS ord, du Juda konung, som sitter på Davids tron, hör det du med dina tjänare och ditt folk, I som gån in genom dessa portar.

3 Så säger HERREN: Öven rätt och rättfärdighet, och rädden den plundrade ur förtryckarens hand; förorätten icke främlingen, den faderlöse och änkan, gören icke övervåld mot dem, och utgjuten icke oskyldigt blod på denna plats.

4 Ty om I gören efter detta ord, så skola konungar som komma att sitta på Davids tron få draga in genom portarna till detta hus, på vagnar och hästar, följda av sina tjänare och sitt folk.

5 Men om I icke hören dessa ord, då har jag svurit vid mig själv, säger HERREN, att detta hus skall bliva ödelagt.

6 Ty så säger HERREN om Juda konungs hus: Väl är du för mig såsom ett Gilead, såsom Libanons topp; men jag skall sannerligen göra dig till en öken, till obebodda städer.

7 Och jag skall inviga fördärvare till att komma över dig, var och en med sina vapen, och de skola hugga ned dina väldiga cedrar och kasta dem i elden

8 Och många folk skola gå fram vid denna stad, och man skall fråga varandra: »Varför har HERREN gjort så mot denna stora stad?»

9 Och man skall då svara Därför att de övergåvo HERREN sin Guds, förbund och tillbådo andra gudar och tjänade dem.»

10 Gråten icke över en död man, och ömken honom icke; men gråten bitterligen över honom som har måst vandra bort, ty han skall icke mer komma tillbaka och återse sitt fädernesland.

11 Ty så säger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blev konung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifrån denna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka,

12 utan på den ort dit han har blivit bortförd i fångenskap, där skall han dö; detta land skall han icke mer få återse.

13 Ve dig, du som bygger ditt hus med orättfärdighet och dina salar med orätt, du som låter din nästa arbeta för intet och icke giver honom hans lön,

14 du som säger: »Jag vill bygga mig ett stort hus med rymliga salar», och så gör åt dig vida fönster och belägger huset med cederträ och målar det rött med dyrbar färg!

15 Kallar du det att vara konung, att du ävlas med att bygga cederhus? Din fader åt ju och drack, dock övade han rätt och rättfärdighet; och då gick det honom väl.

16 Han skaffade den betryckte och fattige rätt; och då gick det väl. Är icke detta att känna mig? säger HERREN.

17 Men dina ögon och ditt hjärta stå allenast efter vinning och efter att utgjuta den oskyldiges blod och att öva förtryck och våld.

18 Därför säger HERREN så om Jojakim, Josias son, Juda konung: Man skall ej hålla dödsklagan efter honom och ropa: »Ack ve, min broder! Ack ve, syster!» Man skall ej hålla dödsklagan efter honom och ropa: »Ack ve, herre! Ack ve, huru härlig han var!»

19 Såsom man begraver en åsna, så skall han begravas; han skall släpas ut och kastas bort, långt utanför Jerusalems portar.

20 Stig upp på Libanon och ropa, häv upp din röst i Basan, och ropa från Abarim, ty alla dina älskare äro krossade.

21 Jag talade till dig, när det gick dig väl, men du sade: »Jag vill icke höra.» Sådan har din väg varit allt ifrån din ungdom, att du icke har velat höra min röst.

22 Alla dina herdar skola nu få en stormvind till sin herde, och dina älskare måste gå i fångenskap. Ja, då skall du komma på skam och få blygas för all din ondskas skull.

23 Du som bor på Libanon, du som har ditt näste i cedrarna, huru skall du icke jämra dig, när vånda kommer över dig, ångest lik en barnaföderskas!

24 Så sant jag lever, säger HERREN, om du, Konja, Jojakims son, Juda konung, än vore en signetring på min högra hand, så skulle jag dock rycka dig därifrån.

25 Och jag skall giva dig i de mäns hand, som stå efter ditt liv, och i de mäns hans som du fruktar för, nämligen i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kaldéernas hand.

26 Och dig och din moder, den som har fött dig, skall jag slunga bort till ett annat land, där I icke ären födda; och där skolen I dö.

27 Till det land dit deras själ längtar att återvända, dit skola de icke få vända åter.

28 Är då han, denne Konja, ett föraktligt, krossat beläte eller ett värdelöst kärl? Eller varför hava de blivit bortslungade, han och hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de icke hava känt?

29 O land, land, land, hör HERRENS ord!

30 Så säger HERREN: Tecknen upp denne man såsom barnlös, såsom en man som ingen lycka har haft i sina livsdagar. Ty ingen av hans avkomlingar skall vara så lyckosam att han får sitta på Davids tron och i framtiden råda över Juda.