1 Then Eliphaz the Temanite answered,

2 "Should a wise man answer with vain knowledge,

and fill himself with the east wind?

3 Should he reason with unprofitable talk,

or with speeches with which he can do no good?

4 Yes, you do away with fear,

and hinder devotion before God.

5 For your iniquity teaches your mouth,

and you choose the language of the crafty.

6 Your own mouth condemns you, and not I.

Yes, your own lips testify against you.

7 "Are you the first man who was born?

Or were you brought out before the hills?

8 Have you heard the secret counsel of God?

Do you limit wisdom to yourself?

9 What do you know that we don’t know?

What do you understand which is not in us?

10 With us are both the gray-headed and the very aged men,

much older than your father.

11 Are the consolations of God too small for you,

even the word that is gentle toward you?

12 Why does your heart carry you away?

Why do your eyes flash,

13 that you turn your spirit against God,

and let such words go out of your mouth?

14 What is man, that he should be clean?

What is he who is born of a woman, that he should be righteous?

15 Behold, he puts no trust in his holy ones.

Yes, the heavens are not clean in his sight;

16 how much less one who is abominable and corrupt,

a man who drinks iniquity like water!

17 "I will show you, listen to me;

that which I have seen I will declare

18 (which wise men have told by their fathers,

and have not hidden it;

19 to whom alone the land was given,

and no stranger passed among them):

20 the wicked man writhes in pain all his days,

even the number of years that are laid up for the oppressor.

21 A sound of terrors is in his ears.

In prosperity the destroyer will come on him.

22 He doesn’t believe that he will return out of darkness.

He is waited for by the sword.

23 He wanders abroad for bread, saying, ‘Where is it?’

He knows that the day of darkness is ready at his hand.

24 Distress and anguish make him afraid.

They prevail against him, as a king ready to the battle.

25 Because he has stretched out his hand against God,

and behaves himself proudly against the Almighty,

26 he runs at him with a stiff neck,

with the thick shields of his bucklers,

27 because he has covered his face with his fatness,

and gathered fat on his thighs.

28 He has lived in desolate cities,

in houses which no one inhabited,

which were ready to become heaps.

29 He will not be rich, neither will his substance continue,

neither will their possessions be extended on the earth.

30 He will not depart out of darkness.

The flame will dry up his branches.

He will go away by the breath of God’s mouth.

31 Let him not trust in emptiness, deceiving himself,

for emptiness will be his reward.

32 It will be accomplished before his time.

His branch will not be green.

33 He will shake off his unripe grape as the vine,

and will cast off his flower as the olive tree.

34 For the company of the godless will be barren,

and fire will consume the tents of bribery.

35 They conceive mischief and produce iniquity.

Their heart prepares deceit."

1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.