1 "My spirit is consumed.

My days are extinct

and the grave is ready for me.

2 Surely there are mockers with me.

My eye dwells on their provocation.

3 "Now give a pledge. Be collateral for me with yourself.

Who is there who will strike hands with me?

4 For you have hidden their heart from understanding,

therefore you will not exalt them.

5 He who denounces his friends for plunder,

even the eyes of his children will fail.

6 "But he has made me a byword of the people.

They spit in my face.

7 My eye also is dim by reason of sorrow.

All my members are as a shadow.

8 Upright men will be astonished at this.

The innocent will stir himself up against the godless.

9 Yet the righteous will hold to his way.

He who has clean hands will grow stronger and stronger.

10 But as for you all, come back.

I will not find a wise man among you.

11 My days are past.

My plans are broken off,

as are the thoughts of my heart.

12 They change the night into day,

saying ‘The light is near’ in the presence of darkness.

13 If I look for Sheol as my house,

if I have spread my couch in the darkness,

14 if I have said to corruption, ‘You are my father,’

and to the worm, ‘My mother,’ and ‘My sister,’

15 where then is my hope?

As for my hope, who will see it?

16 Shall it go down with me to the gates of Sheol,

or descend together into the dust?"

1 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.

2 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!

3 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?

4 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.

5 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.

6 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.

7 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.

8 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.

9 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.

10 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.

11 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.

12 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.

13 Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger;

14 till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».

15 Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?

16 Till dödsrikets bommar far det ned, då jag nu själv går till vila i stoftet.