1 Then Zophar the Naamathite answered,

2 "Therefore my thoughts answer me,

even by reason of my haste that is in me.

3 I have heard the reproof which puts me to shame.

The spirit of my understanding answers me.

4 Don’t you know this from old time,

since man was placed on earth,

5 that the triumphing of the wicked is short,

the joy of the godless but for a moment?

6 Though his height mount up to the heavens,

and his head reach to the clouds,

7 yet he will perish forever like his own dung.

Those who have seen him will say, ‘Where is he?’

8 He will fly away as a dream, and will not be found.

Yes, he will be chased away like a vision of the night.

9 The eye which saw him will see him no more,

neither will his place see him any more.

10 His children will seek the favor of the poor.

His hands will give back his wealth.

11 His bones are full of his youth,

but youth will lie down with him in the dust.

12 "Though wickedness is sweet in his mouth,

though he hide it under his tongue,

13 though he spare it, and will not let it go,

but keep it still within his mouth,

14 yet his food in his bowels is turned.

It is cobra venom within him.

15 He has swallowed down riches, and he will vomit them up again.

God will cast them out of his belly.

16 He will suck cobra venom.

The viper’s tongue will kill him.

17 He will not look at the rivers,

the flowing streams of honey and butter.

18 He will restore that for which he labored, and will not swallow it down.

He will not rejoice according to the substance that he has gotten.

19 For he has oppressed and forsaken the poor.

He has violently taken away a house, and he will not build it up.

20 "Because he knew no quietness within him,

he will not save anything of that in which he delights.

21 There was nothing left that he didn’t devour,

therefore his prosperity will not endure.

22 In the fullness of his sufficiency, distress will overtake him.

The hand of everyone who is in misery will come on him.

23 When he is about to fill his belly, God will cast the fierceness of his wrath on him.

It will rain on him while he is eating.

24 He will flee from the iron weapon.

The bronze arrow will strike him through.

25 He draws it out, and it comes out of his body.

Yes, the glittering point comes out of his liver.

Terrors are on him.

26 All darkness is laid up for his treasures.

An unfanned fire will devour him.

It will consume that which is left in his tent.

27 The heavens will reveal his iniquity.

The earth will rise up against him.

28 The increase of his house will depart.

They will rush away in the day of his wrath.

29 This is the portion of a wicked man from God,

the heritage appointed to him by God."

1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.

29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.