1 "I made a covenant with my eyes;

how then should I look lustfully at a young woman?

2 For what is the portion from God above,

and the heritage from the Almighty on high?

3 Is it not calamity to the unrighteous,

and disaster to the workers of iniquity?

4 Doesn’t he see my ways,

and count all my steps?

5 "If I have walked with falsehood,

and my foot has hurried to deceit

6 (let me be weighed in an even balance,

that God may know my integrity);

7 if my step has turned out of the way,

if my heart walked after my eyes,

if any defilement has stuck to my hands,

8 then let me sow, and let another eat.

Yes, let the produce of my field be rooted out.

9 "If my heart has been enticed to a woman,

and I have laid wait at my neighbor’s door,

10 then let my wife grind for another,

and let others sleep with her.

11 For that would be a heinous crime.

Yes, it would be an iniquity to be punished by the judges,

12 for it is a fire that consumes to destruction,

and would root out all my increase.

13 "If I have despised the cause of my male servant

or of my female servant,

when they contended with me,

14 what then will I do when God rises up?

When he visits, what will I answer him?

15 Didn’t he who made me in the womb make him?

Didn’t one fashion us in the womb?

16 "If I have withheld the poor from their desire,

or have caused the eyes of the widow to fail,

17 or have eaten my morsel alone,

and the fatherless has not eaten of it

18 (no, from my youth he grew up with me as with a father,

I have guided her from my mother’s womb);

19 if I have seen any perish for want of clothing,

or that the needy had no covering;

20 if his heart hasn’t blessed me,

if he hasn’t been warmed with my sheep’s fleece;

21 if I have lifted up my hand against the fatherless,

because I saw my help in the gate;

22 then let my shoulder fall from the shoulder blade,

and my arm be broken from the bone.

23 For calamity from God is a terror to me.

Because of his majesty, I can do nothing.

24 "If I have made gold my hope,

and have said to the fine gold, ‘You are my confidence;’

25 If I have rejoiced because my wealth was great,

and because my hand had gotten much;

26 if I have seen the sun when it shined,

or the moon moving in splendor,

27 and my heart has been secretly enticed,

and my hand threw a kiss from my mouth;

28 this also would be an iniquity to be punished by the judges,

for I should have denied the God who is above.

29 "If I have rejoiced at the destruction of him who hated me,

or lifted up myself when evil found him

30 (I have certainly not allowed my mouth to sin

by asking his life with a curse);

31 if the men of my tent have not said,

‘Who can find one who has not been filled with his meat?’

32 (the foreigner has not camped in the street,

but I have opened my doors to the traveler);

33 if like Adam I have covered my transgressions,

by hiding my iniquity in my heart,

34 because I feared the great multitude,

and the contempt of families terrified me,

so that I kept silence, and didn’t go out of the door—

35 oh that I had one to hear me!

Behold, here is my signature! Let the Almighty answer me!

Let the accuser write my indictment!

36 Surely I would carry it on my shoulder,

and I would bind it to me as a crown.

37 I would declare to him the number of my steps.

I would go near to him like a prince.

38 If my land cries out against me,

and its furrows weep together;

39 if I have eaten its fruits without money,

or have caused its owners to lose their life,

40 let briers grow instead of wheat,

and stinkweed instead of barley."

The words of Job are ended.

1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.