1 Now in those days, a decree went out from Caesar Augustus that all the world should be enrolled. 2 This was the first enrollment made when Quirinius was governor of Syria. 3 All went to enroll themselves, everyone to his own city. 4 Joseph also went up from Galilee, out of the city of Nazareth, into Judea, to David’s city, which is called Bethlehem, because he was of the house and family of David, 5 to enroll himself with Mary, who was pledged to be married to him as wife, being pregnant.

6 While they were there, the day had come for her to give birth. 7 She gave birth to her firstborn son. She wrapped him in bands of cloth and laid him in a feeding trough, because there was no room for them in the inn.

8 There were shepherds in the same country staying in the field, and keeping watch by night over their flock. 9 Behold, an angel of the Lord stood by them, and the glory of the Lord shone around them, and they were terrified. 10 The angel said to them, "Don’t be afraid, for behold, I bring you good news of great joy which will be to all the people. 11 For there is born to you today, in David’s city, a Savior, who is Christ the Lord. 12 This is the sign to you: you will find a baby wrapped in strips of cloth, lying in a feeding trough." 13 Suddenly, there was with the angel a multitude of the heavenly army praising God and saying,

14 "Glory to God in the highest,

on earth peace, good will toward men."

15 When the angels went away from them into the sky, the shepherds said to one another, "Let’s go to Bethlehem, now, and see this thing that has happened, which the Lord has made known to us." 16 They came with haste and found both Mary and Joseph, and the baby was lying in the feeding trough. 17 When they saw it, they publicized widely the saying which was spoken to them about this child. 18 All who heard it wondered at the things which were spoken to them by the shepherds. 19 But Mary kept all these sayings, pondering them in her heart. 20 The shepherds returned, glorifying and praising God for all the things that they had heard and seen, just as it was told them.

21 When eight days were fulfilled for the circumcision of the child, his name was called Jesus, which was given by the angel before he was conceived in the womb.

22 When the days of their purification according to the law of Moses were fulfilled, they brought him up to Jerusalem to present him to the Lord 23 (as it is written in the law of the Lord, "Every male who opens the womb shall be called holy to the Lord"), 24 and to offer a sacrifice according to that which is said in the law of the Lord, "A pair of turtledoves, or two young pigeons."

25 Behold, there was a man in Jerusalem whose name was Simeon. This man was righteous and devout, looking for the consolation of Israel, and the Holy Spirit was on him. 26 It had been revealed to him by the Holy Spirit that he should not see death before he had seen the Lord’s Christ. 27 He came in the Spirit into the temple. When the parents brought in the child, Jesus, that they might do concerning him according to the custom of the law, 28 then he received him into his arms and blessed God, and said,

29 "Now you are releasing your servant, Master,

according to your word, in peace;

30 for my eyes have seen your salvation,

31 which you have prepared before the face of all peoples;

32 a light for revelation to the nations,

and the glory of your people Israel."

33 Joseph and his mother were marveling at the things which were spoken concerning him. 34 Simeon blessed them, and said to Mary, his mother, "Behold, this child is appointed for the falling and the rising of many in Israel, and for a sign which is spoken against. 35 Yes, a sword will pierce through your own soul, that the thoughts of many hearts may be revealed."

36 There was one Anna, a prophetess, the daughter of Phanuel, of the tribe of Asher (she was of a great age, having lived with a husband seven years from her virginity, 37 and she had been a widow for about eighty-four years), who didn’t depart from the temple, worshiping with fastings and petitions night and day. 38 Coming up at that very hour, she gave thanks to the Lord, and spoke of him to all those who were looking for redemption in Jerusalem.

39 When they had accomplished all things that were according to the law of the Lord, they returned into Galilee, to their own city, Nazareth. 40 The child was growing, and was becoming strong in spirit, being filled with wisdom, and the grace of God was upon him.

41 His parents went every year to Jerusalem at the feast of the Passover. 42 When he was twelve years old, they went up to Jerusalem according to the custom of the feast; 43 and when they had fulfilled the days, as they were returning, the boy Jesus stayed behind in Jerusalem. Joseph and his mother didn’t know it, 44 but supposing him to be in the company, they went a day’s journey; and they looked for him among their relatives and acquaintances. 45 When they didn’t find him, they returned to Jerusalem, looking for him. 46 After three days they found him in the temple, sitting in the middle of the teachers, both listening to them and asking them questions. 47 All who heard him were amazed at his understanding and his answers. 48 When they saw him, they were astonished; and his mother said to him, "Son, why have you treated us this way? Behold, your father and I were anxiously looking for you."

49 He said to them, "Why were you looking for me? Didn’t you know that I must be in my Father’s house?" 50 They didn’t understand the saying which he spoke to them. 51 And he went down with them and came to Nazareth. He was subject to them, and his mother kept all these sayings in her heart. 52 And Jesus increased in wisdom and stature, and in favor with God and men.

1 Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.

2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.

3 Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.

4 Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,

5 för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.

6 Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.

7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.

8 I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.

9 Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.

10 Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.

11 Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.

12 Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.»

13 I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:

14 »Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!»

15 När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.»

16 Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.

17 Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.

18 Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.

19 Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.

20 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.

21 När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv.

22 Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren,

23 enligt den föreskriften i Herrens lag, att »allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren»,

24 så ock för att offra »ett par duvor eller två unga turturduvor», såsom stadgat var i Herrens lag.

25 I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom.

26 Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde.

27 Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen,

28 då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade:

29 »Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord,

30 ty mina ögon hava sett din frälsning,

31 vilken du har berett till att skådas av alla folk:

32 ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.»

33 Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom.

34 Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt.

35 Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.»

36 Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru,

37 och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag.

38 Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem.

39 Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.

40 Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.

41 Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem.

42 När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden.

43 Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill.

44 De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner.

45 När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom.

46 Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem;

47 och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar.

48 När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.»

49 Då sade han till dem: »Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?»

50 Men de förstodo icke det som han talade till dem.

51 Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta.

52 Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor.