1 I am the man who has seen affliction
by the rod of his wrath.
2 He has led me and caused me to walk in darkness,
and not in light.
3 Surely he turns his hand against me
again and again all day long.
4 He has made my flesh and my skin old.
He has broken my bones.
5 He has built against me,
and surrounded me with bitterness and hardship.
6 He has made me dwell in dark places,
as those who have been long dead.
7 He has walled me about, so that I can’t go out.
He has made my chain heavy.
8 Yes, when I cry, and call for help,
he shuts out my prayer.
9 He has walled up my ways with cut stone.
He has made my paths crooked.
10 He is to me as a bear lying in wait,
as a lion in hiding.
11 He has turned away my path,
and pulled me in pieces.
He has made me desolate.
12 He has bent his bow,
and set me as a mark for the arrow.
13 He has caused the shafts of his quiver to enter into my kidneys.
14 I have become a derision to all my people,
and their song all day long.
15 He has filled me with bitterness.
He has stuffed me with wormwood.
16 He has also broken my teeth with gravel.
He has covered me with ashes.
17 You have removed my soul far away from peace.
I forgot prosperity.
18 I said, "My strength has perished,
along with my expectation from Yahweh."
19 Remember my affliction and my misery,
the wormwood and the bitterness.
20 My soul still remembers them,
and is bowed down within me.
21 This I recall to my mind;
therefore I have hope.
22 It is because of Yahweh’s loving kindnesses that we are not consumed,
because his mercies don’t fail.
23 They are new every morning.
Great is your faithfulness.
24 "Yahweh is my portion," says my soul.
"Therefore I will hope in him."
25 Yahweh is good to those who wait for him,
to the soul who seeks him.
26 It is good that a man should hope
and quietly wait for the salvation of Yahweh.
27 It is good for a man that he bear the yoke in his youth.
28 Let him sit alone and keep silence,
because he has laid it on him.
29 Let him put his mouth in the dust,
if it is so that there may be hope.
30 Let him give his cheek to him who strikes him.
Let him be filled full of reproach.
31 For the Lord will not cast off forever.
32 For though he causes grief,
yet he will have compassion according to the multitude of his loving kindnesses.
33 For he does not afflict willingly,
nor grieve the children of men.
34 To crush under foot all the prisoners of the earth,
35 to turn away the right of a man before the face of the Most High,
36 to subvert a man in his cause, the Lord doesn’t approve.
37 Who is he who says, and it comes to pass,
when the Lord doesn’t command it?
38 Doesn’t evil and good come out of the mouth of the Most High?
39 Why should a living man complain,
a man for the punishment of his sins?
40 Let us search and try our ways,
and turn again to Yahweh.
41 Let’s lift up our heart with our hands to God in the heavens.
42 "We have transgressed and have rebelled.
You have not pardoned.
43 "You have covered us with anger and pursued us.
You have killed.
You have not pitied.
44 You have covered yourself with a cloud,
so that no prayer can pass through.
45 You have made us an off-scouring and refuse
in the middle of the peoples.
46 "All our enemies have opened their mouth wide against us.
47 Terror and the pit have come on us,
devastation and destruction."
48 My eye runs down with streams of water,
for the destruction of the daughter of my people.
49 My eye pours down
and doesn’t cease,
without any intermission,
50 until Yahweh looks down,
and sees from heaven.
51 My eye affects my soul,
because of all the daughters of my city.
52 They have chased me relentlessly like a bird,
those who are my enemies without cause.
53 They have cut off my life in the dungeon,
and have cast a stone on me.
54 Waters flowed over my head.
I said, "I am cut off."
55 I called on your name, Yahweh,
out of the lowest dungeon.
56 You heard my voice:
"Don’t hide your ear from my sighing,
and my cry."
57 You came near in the day that I called on you.
You said, "Don’t be afraid."
58 Lord, you have pleaded the causes of my soul.
You have redeemed my life.
59 Yahweh, you have seen my wrong.
Judge my cause.
60 You have seen all their vengeance
and all their plans against me.
61 You have heard their reproach, Yahweh,
and all their plans against me,
62 the lips of those that rose up against me,
and their plots against me all day long.
63 You see their sitting down and their rising up.
I am their song.
64 You will pay them back, Yahweh,
according to the work of their hands.
65 You will give them hardness of heart,
your curse to them.
66 You will pursue them in anger,
and destroy them from under the heavens of Yahweh.
1 Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
19 Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
55 Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
58 Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.