1 Then Pharisees and scribes came to Jesus from Jerusalem, saying, 2 "Why do your disciples disobey the tradition of the elders? For they don’t wash their hands when they eat bread."

3 He answered them, "Why do you also disobey the commandment of God because of your tradition? 4 For God commanded, ‘Honor your father and your mother,’ and, ‘He who speaks evil of father or mother, let him be put to death.’ 5 But you say, ‘Whoever may tell his father or his mother, "Whatever help you might otherwise have gotten from me is a gift devoted to God," 6 he shall not honor his father or mother.’ You have made the commandment of God void because of your tradition. 7 You hypocrites! Well did Isaiah prophesy of you, saying,

8 ‘These people draw near to me with their mouth,

and honor me with their lips;

but their heart is far from me.

9 And they worship me in vain,

teaching as doctrine rules made by men.’"

10 He summoned the multitude, and said to them, "Hear, and understand. 11 That which enters into the mouth doesn’t defile the man; but that which proceeds out of the mouth, this defiles the man."

12 Then the disciples came and said to him, "Do you know that the Pharisees were offended when they heard this saying?"

13 But he answered, "Every plant which my heavenly Father didn’t plant will be uprooted. 14 Leave them alone. They are blind guides of the blind. If the blind guide the blind, both will fall into a pit."

15 Peter answered him, "Explain the parable to us."

16 So Jesus said, "Do you also still not understand? 17 Don’t you understand that whatever goes into the mouth passes into the belly and then out of the body? 18 But the things which proceed out of the mouth come out of the heart, and they defile the man. 19 For out of the heart come evil thoughts, murders, adulteries, sexual sins, thefts, false testimony, and blasphemies. 20 These are the things which defile the man; but to eat with unwashed hands doesn’t defile the man."

21 Jesus went out from there and withdrew into the region of Tyre and Sidon. 22 Behold, a Canaanite woman came out from those borders and cried, saying, "Have mercy on me, Lord, you son of David! My daughter is severely possessed by a demon!"

23 But he answered her not a word.

His disciples came and begged him, saying, "Send her away; for she cries after us."

24 But he answered, "I wasn’t sent to anyone but the lost sheep of the house of Israel."

25 But she came and worshiped him, saying, "Lord, help me."

26 But he answered, "It is not appropriate to take the children’s bread and throw it to the dogs."

27 But she said, "Yes, Lord, but even the dogs eat the crumbs which fall from their masters’ table."

28 Then Jesus answered her, "Woman, great is your faith! Be it done to you even as you desire." And her daughter was healed from that hour.

29 Jesus departed from there and came near to the sea of Galilee; and he went up on the mountain and sat there. 30 Great multitudes came to him, having with them the lame, blind, mute, maimed, and many others, and they put them down at his feet. He healed them, 31 so that the multitude wondered when they saw the mute speaking, the injured healed, the lame walking, and the blind seeing—and they glorified the God of Israel.

32 Jesus summoned his disciples and said, "I have compassion on the multitude, because they have continued with me now three days and have nothing to eat. I don’t want to send them away fasting, or they might faint on the way."

33 The disciples said to him, "Where could we get so many loaves in a deserted place as to satisfy so great a multitude?"

34 Jesus said to them, "How many loaves do you have?"

They said, "Seven, and a few small fish."

35 He commanded the multitude to sit down on the ground; 36 and he took the seven loaves and the fish. He gave thanks and broke them, and gave to the disciples, and the disciples to the multitudes. 37 They all ate and were filled. They took up seven baskets full of the broken pieces that were left over. 38 Those who ate were four thousand men, in addition to women and children. 39 Then he sent away the multitudes, got into the boat, and came into the borders of Magdala.

1 Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till Jesus och sade:

2 »Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju icke sina händer, när de skola äta.»

3 Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull?

4 Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'

5 Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sin fader eller sin moder.

6 I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.

7 I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:

8 'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;

9 och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»

10 Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och förstån.

11 Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.»

12 Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en stötesten?»

13 Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rötterna.

14 Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.»

15 Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss detta bildliga tal.»

16 Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd?

17 Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång?

18 Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan.

19 Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.

20 Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.»

21 Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon.

22 Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas svårt av en ond ande.»

23 Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungar fram och bådo honom och sade: »Giv henne besked; hon förföljer oss ju med sitt ropande.»

24 Han svarade och sade: »Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.»

25 Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: »Herre, hjälp mig.»

26 Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.»

27 Hon sade: »Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifrån deras herrars bord.»

28 Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro är stor. Ske dig såsom du vill.» Och hennes dotter var frisk ifrån den stunden.

29 Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön. Och han gick upp på berget och satte sig där.

30 Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem,

31 så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man prisade Israels Gud.

32 Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: »Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på vägen.»

33 Då sade lärjungarna till honom: »Varifrån skola vi här, i en öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?»

34 Jesus frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju, och därtill några få småfiskar.»

35 Då tillsade han folket att lägra sig på marken.

36 Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.

37 Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla.

38 Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.

39 Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till Magadans område.