1 My son, keep my words.

Lay up my commandments within you.

2 Keep my commandments and live!

Guard my teaching as the apple of your eye.

3 Bind them on your fingers.

Write them on the tablet of your heart.

4 Tell wisdom, "You are my sister."

Call understanding your relative,

5 that they may keep you from the strange woman,

from the foreigner who flatters with her words.

6 For at the window of my house,

I looked out through my lattice.

7 I saw among the simple ones.

I discerned among the youths a young man void of understanding,

8 passing through the street near her corner,

he went the way to her house,

9 in the twilight, in the evening of the day,

in the middle of the night and in the darkness.

10 Behold, there a woman met him with the attire of a prostitute,

and with crafty intent.

11 She is loud and defiant.

Her feet don’t stay in her house.

12 Now she is in the streets, now in the squares,

and lurking at every corner.

13 So she caught him, and kissed him.

With an impudent face she said to him:

14 "Sacrifices of peace offerings are with me.

Today I have paid my vows.

15 Therefore I came out to meet you,

to diligently seek your face,

and I have found you.

16 I have spread my couch with carpets of tapestry,

with striped cloths of the yarn of Egypt.

17 I have perfumed my bed with myrrh, aloes, and cinnamon.

18 Come, let’s take our fill of loving until the morning.

Let’s solace ourselves with loving.

19 For my husband isn’t at home.

He has gone on a long journey.

20 He has taken a bag of money with him.

He will come home at the full moon."

21 With persuasive words, she led him astray.

With the flattering of her lips, she seduced him.

22 He followed her immediately,

as an ox goes to the slaughter,

as a fool stepping into a noose.

23 Until an arrow strikes through his liver,

as a bird hurries to the snare,

and doesn’t know that it will cost his life.

24 Now therefore, sons, listen to me.

Pay attention to the words of my mouth.

25 Don’t let your heart turn to her ways.

Don’t go astray in her paths,

26 for she has thrown down many wounded.

Yes, all her slain are a mighty army.

27 Her house is the way to Sheol,

going down to the rooms of death.

1 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.

2 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.

3 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

4 Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,

5 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.

6 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

7 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

8 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

9 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde

10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.

12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

14 »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.

15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.

24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.

25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.

26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.

27 Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.