1 Why do you stand far off, Yahweh?

Why do you hide yourself in times of trouble?

2 In arrogance, the wicked hunt down the weak.

They are caught in the schemes that they devise.

3 For the wicked boasts of his heart’s cravings.

He blesses the greedy and condemns Yahweh.

4 The wicked, in the pride of his face,

has no room in his thoughts for God.

5 His ways are prosperous at all times.

He is arrogant, and your laws are far from his sight.

As for all his adversaries, he sneers at them.

6 He says in his heart, "I shall not be shaken.

For generations I shall have no trouble."

7 His mouth is full of cursing, deceit, and oppression.

Under his tongue is mischief and iniquity.

8 He lies in wait near the villages.

From ambushes, he murders the innocent.

His eyes are secretly set against the helpless.

9 He lurks in secret as a lion in his ambush.

He lies in wait to catch the helpless.

He catches the helpless when he draws him in his net.

10 The helpless are crushed.

They collapse.

They fall under his strength.

11 He says in his heart, "God has forgotten.

He hides his face.

He will never see it."

12 Arise, Yahweh!

God, lift up your hand!

Don’t forget the helpless.

13 Why does the wicked person condemn God,

and say in his heart, "God won’t call me into account?"

14 But you do see trouble and grief.

You consider it to take it into your hand.

You help the victim and the fatherless.

15 Break the arm of the wicked.

As for the evil man, seek out his wickedness until you find none.

16 Yahweh is King forever and ever!

The nations will perish out of his land.

17 Yahweh, you have heard the desire of the humble.

You will prepare their heart.

You will cause your ear to hear,

18 to judge the fatherless and the oppressed,

that man who is of the earth may terrify no more.

1 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?

2 Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!

3 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.

4 Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.

5 Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.

6 Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»

7 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.

8 Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.

9 Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.

10 Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.

11 Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»

12 Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.

13 Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?

14 Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.

15 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.

16 Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.

17 De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt

18 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.