1 Hear my prayer, Yahweh!

Let my cry come to you.

2 Don’t hide your face from me in the day of my distress.

Turn your ear to me.

Answer me quickly in the day when I call.

3 For my days consume away like smoke.

My bones are burned as a torch.

4 My heart is blighted like grass, and withered,

for I forget to eat my bread.

5 By reason of the voice of my groaning,

my bones stick to my skin.

6 I am like a pelican of the wilderness.

I have become as an owl of the waste places.

7 I watch, and have become like a sparrow that is alone on the housetop.

8 My enemies reproach me all day.

Those who are mad at me use my name as a curse.

9 For I have eaten ashes like bread,

and mixed my drink with tears,

10 because of your indignation and your wrath;

for you have taken me up and thrown me away.

11 My days are like a long shadow.

I have withered like grass.

12 But you, Yahweh, will remain forever;

your renown endures to all generations.

13 You will arise and have mercy on Zion,

for it is time to have pity on her.

Yes, the set time has come.

14 For your servants take pleasure in her stones,

and have pity on her dust.

15 So the nations will fear Yahweh’s name,

all the kings of the earth your glory.

16 For Yahweh has built up Zion.

He has appeared in his glory.

17 He has responded to the prayer of the destitute,

and has not despised their prayer.

18 This will be written for the generation to come.

A people which will be created will praise Yah,

19 for he has looked down from the height of his sanctuary.

From heaven, Yahweh saw the earth,

20 to hear the groans of the prisoner,

to free those who are condemned to death,

21 that men may declare Yahweh’s name in Zion,

and his praise in Jerusalem,

22 when the peoples are gathered together,

the kingdoms, to serve Yahweh.

23 He weakened my strength along the course.

He shortened my days.

24 I said, "My God, don’t take me away in the middle of my days.

Your years are throughout all generations.

25 Of old, you laid the foundation of the earth.

The heavens are the work of your hands.

26 They will perish, but you will endure.

Yes, all of them will wear out like a garment.

You will change them like a cloak, and they will be changed.

27 But you are the same.

Your years will have no end.

28 The children of your servants will continue.

Their offspring will be established before you."

1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

29 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.