1 Bless Yahweh, my soul.

Yahweh, my God, you are very great.

You are clothed with honor and majesty.

2 He covers himself with light as with a garment.

He stretches out the heavens like a curtain.

3 He lays the beams of his rooms in the waters.

He makes the clouds his chariot.

He walks on the wings of the wind.

4 He makes his messengers winds,

and his servants flames of fire.

5 He laid the foundations of the earth,

that it should not be moved forever.

6 You covered it with the deep as with a cloak.

The waters stood above the mountains.

7 At your rebuke they fled.

At the voice of your thunder they hurried away.

8 The mountains rose,

the valleys sank down,

to the place which you had assigned to them.

9 You have set a boundary that they may not pass over,

that they don’t turn again to cover the earth.

10 He sends springs into the valleys.

They run among the mountains.

11 They give drink to every animal of the field.

The wild donkeys quench their thirst.

12 The birds of the sky nest by them.

They sing among the branches.

13 He waters the mountains from his rooms.

The earth is filled with the fruit of your works.

14 He causes the grass to grow for the livestock,

and plants for man to cultivate,

that he may produce food out of the earth:

15 wine that makes the heart of man glad,

oil to make his face to shine,

and bread that strengthens man’s heart.

16 Yahweh’s trees are well watered,

the cedars of Lebanon, which he has planted,

17 where the birds make their nests.

The stork makes its home in the cypress trees.

18 The high mountains are for the wild goats.

The rocks are a refuge for the rock badgers.

19 He appointed the moon for seasons.

The sun knows when to set.

20 You make darkness, and it is night,

in which all the animals of the forest prowl.

21 The young lions roar after their prey,

and seek their food from God.

22 The sun rises, and they steal away,

and lie down in their dens.

23 Man goes out to his work,

to his labor until the evening.

24 Yahweh, how many are your works!

In wisdom, you have made them all.

The earth is full of your riches.

25 There is the sea, great and wide,

in which are innumerable living things,

both small and large animals.

26 There the ships go,

and leviathan, whom you formed to play there.

27 These all wait for you,

that you may give them their food in due season.

28 You give to them; they gather.

You open your hand; they are satisfied with good.

29 You hide your face; they are troubled.

You take away their breath; they die and return to the dust.

30 You send out your Spirit and they are created.

You renew the face of the ground.

31 Let Yahweh’s glory endure forever.

Let Yahweh rejoice in his works.

32 He looks at the earth, and it trembles.

He touches the mountains, and they smoke.

33 I will sing to Yahweh as long as I live.

I will sing praise to my God while I have any being.

34 Let my meditation be sweet to him.

I will rejoice in Yahweh.

35 Let sinners be consumed out of the earth.

Let the wicked be no more.

Bless Yahweh, my soul.

Praise Yah!

1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!