1 Praise Yahweh!
Give thanks to Yahweh, for he is good,
for his loving kindness endures forever.
2 Who can utter the mighty acts of Yahweh,
or fully declare all his praise?
3 Blessed are those who keep justice.
Blessed is one who does what is right at all times.
4 Remember me, Yahweh, with the favor that you show to your people.
Visit me with your salvation,
5 that I may see the prosperity of your chosen,
that I may rejoice in the gladness of your nation,
that I may glory with your inheritance.
6 We have sinned with our fathers.
We have committed iniquity.
We have done wickedly.
7 Our fathers didn’t understand your wonders in Egypt.
They didn’t remember the multitude of your loving kindnesses,
but were rebellious at the sea, even at the Red Sea.
8 Nevertheless he saved them for his name’s sake,
that he might make his mighty power known.
9 He rebuked the Red Sea also, and it was dried up;
so he led them through the depths, as through a desert.
10 He saved them from the hand of him who hated them,
and redeemed them from the hand of the enemy.
11 The waters covered their adversaries.
There was not one of them left.
12 Then they believed his words.
They sang his praise.
13 They soon forgot his works.
They didn’t wait for his counsel,
14 but gave in to craving in the desert,
and tested God in the wasteland.
15 He gave them their request,
but sent leanness into their soul.
16 They envied Moses also in the camp,
and Aaron, Yahweh’s saint.
17 The earth opened and swallowed up Dathan,
and covered the company of Abiram.
18 A fire was kindled in their company.
The flame burned up the wicked.
19 They made a calf in Horeb,
and worshiped a molten image.
20 Thus they exchanged their glory
for an image of a bull that eats grass.
21 They forgot God, their Savior,
who had done great things in Egypt,
22 wondrous works in the land of Ham,
and awesome things by the Red Sea.
23 Therefore he said that he would destroy them,
had Moses, his chosen, not stood before him in the breach,
to turn away his wrath, so that he wouldn’t destroy them.
24 Yes, they despised the pleasant land.
They didn’t believe his word,
25 but murmured in their tents,
and didn’t listen to Yahweh’s voice.
26 Therefore he swore to them
that he would overthrow them in the wilderness,
27 that he would overthrow their offspring among the nations,
and scatter them in the lands.
28 They joined themselves also to Baal Peor,
and ate the sacrifices of the dead.
29 Thus they provoked him to anger with their deeds.
The plague broke in on them.
30 Then Phinehas stood up and executed judgment,
so the plague was stopped.
31 That was credited to him for righteousness,
for all generations to come.
32 They angered him also at the waters of Meribah,
so that Moses was troubled for their sakes;
33 because they were rebellious against his spirit,
he spoke rashly with his lips.
34 They didn’t destroy the peoples,
as Yahweh commanded them,
35 but mixed themselves with the nations,
and learned their works.
36 They served their idols,
which became a snare to them.
37 Yes, they sacrificed their sons and their daughters to demons.
38 They shed innocent blood,
even the blood of their sons and of their daughters,
whom they sacrificed to the idols of Canaan.
The land was polluted with blood.
39 Thus they were defiled with their works,
and prostituted themselves in their deeds.
40 Therefore Yahweh burned with anger against his people.
He abhorred his inheritance.
41 He gave them into the hand of the nations.
Those who hated them ruled over them.
42 Their enemies also oppressed them.
They were brought into subjection under their hand.
43 He rescued them many times,
but they were rebellious in their counsel,
and were brought low in their iniquity.
44 Nevertheless he regarded their distress,
when he heard their cry.
45 He remembered for them his covenant,
and repented according to the multitude of his loving kindnesses.
46 He made them also to be pitied
by all those who carried them captive.
47 Save us, Yahweh, our God,
gather us from among the nations,
to give thanks to your holy name,
to triumph in your praise!
48 Blessed be Yahweh, the God of Israel,
from everlasting even to everlasting!
Let all the people say, "Amen."
Praise Yah!
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»