1 Give thanks to Yahweh, for he is good,
for his loving kindness endures forever.
2 Let the redeemed by Yahweh say so,
whom he has redeemed from the hand of the adversary,
3 and gathered out of the lands,
from the east and from the west,
from the north and from the south.
4 They wandered in the wilderness in a desert way.
They found no city to live in.
5 Hungry and thirsty,
their soul fainted in them.
6 Then they cried to Yahweh in their trouble,
and he delivered them out of their distresses.
7 He led them also by a straight way,
that they might go to a city to live in.
8 Let them praise Yahweh for his loving kindness,
for his wonderful deeds to the children of men!
9 For he satisfies the longing soul.
He fills the hungry soul with good.
10 Some sat in darkness and in the shadow of death,
being bound in affliction and iron,
11 because they rebelled against the words of God,
and condemned the counsel of the Most High.
12 Therefore he brought down their heart with labor.
They fell down, and there was no one to help.
13 Then they cried to Yahweh in their trouble,
and he saved them out of their distresses.
14 He brought them out of darkness and the shadow of death,
and broke away their chains.
15 Let them praise Yahweh for his loving kindness,
for his wonderful deeds to the children of men!
16 For he has broken the gates of bronze,
and cut through bars of iron.
17 Fools are afflicted because of their disobedience,
and because of their iniquities.
18 Their soul abhors all kinds of food.
They draw near to the gates of death.
19 Then they cry to Yahweh in their trouble,
and he saves them out of their distresses.
20 He sends his word, and heals them,
and delivers them from their graves.
21 Let them praise Yahweh for his loving kindness,
for his wonderful deeds to the children of men!
22 Let them offer the sacrifices of thanksgiving,
and declare his deeds with singing.
23 Those who go down to the sea in ships,
who do business in great waters,
24 these see Yahweh’s deeds,
and his wonders in the deep.
25 For he commands, and raises the stormy wind,
which lifts up its waves.
26 They mount up to the sky; they go down again to the depths.
Their soul melts away because of trouble.
27 They reel back and forth, and stagger like a drunken man,
and are at their wits’ end.
28 Then they cry to Yahweh in their trouble,
and he brings them out of their distress.
29 He makes the storm a calm,
so that its waves are still.
30 Then they are glad because it is calm,
so he brings them to their desired haven.
31 Let them praise Yahweh for his loving kindness,
for his wonderful deeds for the children of men!
32 Let them exalt him also in the assembly of the people,
and praise him in the seat of the elders.
33 He turns rivers into a desert,
water springs into a thirsty ground,
34 and a fruitful land into a salt waste,
for the wickedness of those who dwell in it.
35 He turns a desert into a pool of water,
and a dry land into water springs.
36 There he makes the hungry live,
that they may prepare a city to live in,
37 sow fields, plant vineyards,
and reap the fruits of increase.
38 He blesses them also, so that they are multiplied greatly.
He doesn’t allow their livestock to decrease.
39 Again, they are diminished and bowed down
through oppression, trouble, and sorrow.
40 He pours contempt on princes,
and causes them to wander in a trackless waste.
41 Yet he lifts the needy out of their affliction,
and increases their families like a flock.
42 The upright will see it, and be glad.
All the wicked will shut their mouths.
43 Whoever is wise will pay attention to these things.
They will consider the loving kindnesses of Yahweh.
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
3 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
4 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
5 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.