1 God of my praise, don’t remain silent,

2 for they have opened the mouth of the wicked and the mouth of deceit against me.

They have spoken to me with a lying tongue.

3 They have also surrounded me with words of hatred,

and fought against me without a cause.

4 In return for my love, they are my adversaries;

but I am in prayer.

5 They have rewarded me evil for good,

and hatred for my love.

6 Set a wicked man over him.

Let an adversary stand at his right hand.

7 When he is judged, let him come out guilty.

Let his prayer be turned into sin.

8 Let his days be few.

Let another take his office.

9 Let his children be fatherless,

and his wife a widow.

10 Let his children be wandering beggars.

Let them be sought from their ruins.

11 Let the creditor seize all that he has.

Let strangers plunder the fruit of his labor.

12 Let there be no one to extend kindness to him,

neither let there be anyone to have pity on his fatherless children.

13 Let his posterity be cut off.

In the generation following let their name be blotted out.

14 Let the iniquity of his fathers be remembered by Yahweh.

Don’t let the sin of his mother be blotted out.

15 Let them be before Yahweh continually,

that he may cut off their memory from the earth;

16 because he didn’t remember to show kindness,

but persecuted the poor and needy man,

the broken in heart, to kill them.

17 Yes, he loved cursing, and it came to him.

He didn’t delight in blessing, and it was far from him.

18 He clothed himself also with cursing as with his garment.

It came into his inward parts like water,

like oil into his bones.

19 Let it be to him as the clothing with which he covers himself,

for the belt that is always around him.

20 This is the reward of my adversaries from Yahweh,

of those who speak evil against my soul.

21 But deal with me, Yahweh the Lord, for your name’s sake,

because your loving kindness is good, deliver me;

22 for I am poor and needy.

My heart is wounded within me.

23 I fade away like an evening shadow.

I am shaken off like a locust.

24 My knees are weak through fasting.

My body is thin and lacks fat.

25 I have also become a reproach to them.

When they see me, they shake their head.

26 Help me, Yahweh, my God.

Save me according to your loving kindness;

27 that they may know that this is your hand;

that you, Yahweh, have done it.

28 They may curse, but you bless.

When they arise, they will be shamed,

but your servant shall rejoice.

29 Let my adversaries be clothed with dishonor.

Let them cover themselves with their own shame as with a robe.

30 I will give great thanks to Yahweh with my mouth.

Yes, I will praise him among the multitude.

31 For he will stand at the right hand of the needy,

to save him from those who judge his soul.

1 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

2 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

3 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

4 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

5 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

6 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

7 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

8 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

9 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.