1 Yahweh, remember David and all his affliction,

2 how he swore to Yahweh,

and vowed to the Mighty One of Jacob:

3 "Surely I will not come into the structure of my house,

nor go up into my bed;

4 I will not give sleep to my eyes,

or slumber to my eyelids,

5 until I find out a place for Yahweh,

a dwelling for the Mighty One of Jacob."

6 Behold, we heard of it in Ephrathah.

We found it in the field of Jaar.

7 "We will go into his dwelling place.

We will worship at his footstool."

8 Arise, Yahweh, into your resting place,

you, and the ark of your strength.

9 Let your priests be clothed with righteousness.

Let your saints shout for joy!

10 For your servant David’s sake,

don’t turn away the face of your anointed one.

11 Yahweh has sworn to David in truth.

He will not turn from it:

"I will set the fruit of your body on your throne.

12 If your children will keep my covenant,

my testimony that I will teach them,

their children also will sit on your throne forever more."

13 For Yahweh has chosen Zion.

He has desired it for his habitation.

14 "This is my resting place forever.

I will live here, for I have desired it.

15 I will abundantly bless her provision.

I will satisfy her poor with bread.

16 I will also clothe her priests with salvation.

Her saints will shout aloud for joy.

17 I will make the horn of David to bud there.

I have ordained a lamp for my anointed.

18 I will clothe his enemies with shame,

but on himself, his crown will shine."

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»