1 Yahweh, you have searched me,

and you know me.

2 You know my sitting down and my rising up.

You perceive my thoughts from afar.

3 You search out my path and my lying down,

and are acquainted with all my ways.

4 For there is not a word on my tongue,

but behold, Yahweh, you know it altogether.

5 You hem me in behind and before.

You laid your hand on me.

6 This knowledge is beyond me.

It’s lofty.

I can’t attain it.

7 Where could I go from your Spirit?

Or where could I flee from your presence?

8 If I ascend up into heaven, you are there.

If I make my bed in Sheol, behold, you are there!

9 If I take the wings of the dawn,

and settle in the uttermost parts of the sea,

10 even there your hand will lead me,

and your right hand will hold me.

11 If I say, "Surely the darkness will overwhelm me.

The light around me will be night,"

12 even the darkness doesn’t hide from you,

but the night shines as the day.

The darkness is like light to you.

13 For you formed my inmost being.

You knit me together in my mother’s womb.

14 I will give thanks to you,

for I am fearfully and wonderfully made.

Your works are wonderful.

My soul knows that very well.

15 My frame wasn’t hidden from you,

when I was made in secret,

woven together in the depths of the earth.

16 Your eyes saw my body.

In your book they were all written,

the days that were ordained for me,

when as yet there were none of them.

17 How precious to me are your thoughts, God!

How vast is their sum!

18 If I would count them, they are more in number than the sand.

When I wake up, I am still with you.

19 If only you, God, would kill the wicked.

Get away from me, you bloodthirsty men!

20 For they speak against you wickedly.

Your enemies take your name in vain.

21 Yahweh, don’t I hate those who hate you?

Am I not grieved with those who rise up against you?

22 I hate them with perfect hatred.

They have become my enemies.

23 Search me, God, and know my heart.

Try me, and know my thoughts.

24 See if there is any wicked way in me,

and lead me in the everlasting way.

1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.

9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.