1 Blessed be Yahweh, my rock,
who trains my hands to war,
and my fingers to battle—
2 my loving kindness, my fortress,
my high tower, my deliverer,
my shield, and he in whom I take refuge,
who subdues my people under me.
3 Yahweh, what is man, that you care for him?
Or the son of man, that you think of him?
4 Man is like a breath.
His days are like a shadow that passes away.
5 Part your heavens, Yahweh, and come down.
Touch the mountains, and they will smoke.
6 Throw out lightning, and scatter them.
Send out your arrows, and rout them.
7 Stretch out your hand from above,
rescue me, and deliver me out of great waters,
out of the hands of foreigners,
8 whose mouths speak deceit,
whose right hand is a right hand of falsehood.
9 I will sing a new song to you, God.
On a ten-stringed lyre, I will sing praises to you.
10 You are he who gives salvation to kings,
who rescues David, his servant, from the deadly sword.
11 Rescue me, and deliver me out of the hands of foreigners,
whose mouths speak deceit,
whose right hand is a right hand of falsehood.
12 Then our sons will be like well-nurtured plants,
our daughters like pillars carved to adorn a palace.
13 Our barns are full, filled with all kinds of provision.
Our sheep produce thousands and ten thousands in our fields.
14 Our oxen will pull heavy loads.
There is no breaking in, and no going away,
and no outcry in our streets.
15 Happy are the people who are in such a situation.
Happy are the people whose God is Yahweh.
1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.