1 We have heard with our ears, God;
our fathers have told us what work you did in their days,
in the days of old.
2 You drove out the nations with your hand,
but you planted them.
You afflicted the peoples,
but you spread them abroad.
3 For they didn’t get the land in possession by their own sword,
neither did their own arm save them;
but your right hand, your arm, and the light of your face,
because you were favorable to them.
4 God, you are my King.
Command victories for Jacob!
5 Through you, we will push down our adversaries.
Through your name, we will tread down those who rise up against us.
6 For I will not trust in my bow,
neither will my sword save me.
7 But you have saved us from our adversaries,
and have shamed those who hate us.
8 In God we have made our boast all day long.
We will give thanks to your name forever. Selah.
9 But now you rejected us, and brought us to dishonor,
and don’t go out with our armies.
10 You make us turn back from the adversary.
Those who hate us take plunder for themselves.
11 You have made us like sheep for food,
and have scattered us among the nations.
12 You sell your people for nothing,
and have gained nothing from their sale.
13 You make us a reproach to our neighbors,
a scoffing and a derision to those who are around us.
14 You make us a byword among the nations,
a shaking of the head among the peoples.
15 All day long my dishonor is before me,
and shame covers my face,
16 at the taunt of one who reproaches and verbally abuses,
because of the enemy and the avenger.
17 All this has come on us,
yet we haven’t forgotten you.
We haven’t been false to your covenant.
18 Our heart has not turned back,
neither have our steps strayed from your path,
19 though you have crushed us in the haunt of jackals,
and covered us with the shadow of death.
20 If we have forgotten the name of our God,
or spread out our hands to a strange god,
21 won’t God search this out?
For he knows the secrets of the heart.
22 Yes, for your sake we are killed all day long.
We are regarded as sheep for the slaughter.
23 Wake up!
Why do you sleep, Lord?
Arise!
Don’t reject us forever.
24 Why do you hide your face,
and forget our affliction and our oppression?
25 For our soul is bowed down to the dust.
Our body clings to the earth.
26 Rise up to help us.
Redeem us for your loving kindness’ sake.
1 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
2 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
4 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
5 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
6 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
7 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
8 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.
10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
27 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.