1 My soul rests in God alone.

My salvation is from him.

2 He alone is my rock, my salvation, and my fortress.

I will never be greatly shaken.

3 How long will you assault a man?

Would all of you throw him down,

like a leaning wall, like a tottering fence?

4 They fully intend to throw him down from his lofty place.

They delight in lies.

They bless with their mouth, but they curse inwardly. Selah.

5 My soul, wait in silence for God alone,

for my expectation is from him.

6 He alone is my rock and my salvation, my fortress.

I will not be shaken.

7 My salvation and my honor is with God.

The rock of my strength, and my refuge, is in God.

8 Trust in him at all times, you people.

Pour out your heart before him.

God is a refuge for us. Selah.

9 Surely men of low degree are just a breath,

and men of high degree are a lie.

In the balances they will go up.

They are together lighter than a breath.

10 Don’t trust in oppression.

Don’t become vain in robbery.

If riches increase,

don’t set your heart on them.

11 God has spoken once;

twice I have heard this,

that power belongs to God.

12 Also to you, Lord, belongs loving kindness,

for you reward every man according to his work.

1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

2 Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.

3 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

4 Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?

5 De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. Sela.

6 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.

7 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.

8 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

9 Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. Sela.

10 Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.

11 Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.

12 En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;

13 och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.