1 Surely God is good to Israel,

to those who are pure in heart.

2 But as for me, my feet were almost gone.

My steps had nearly slipped.

3 For I was envious of the arrogant,

when I saw the prosperity of the wicked.

4 For there are no struggles in their death,

but their strength is firm.

5 They are free from burdens of men,

neither are they plagued like other men.

6 Therefore pride is like a chain around their neck.

Violence covers them like a garment.

7 Their eyes bulge with fat.

Their minds pass the limits of conceit.

8 They scoff and speak with malice.

In arrogance, they threaten oppression.

9 They have set their mouth in the heavens.

Their tongue walks through the earth.

10 Therefore their people return to them,

and they drink up waters of abundance.

11 They say, "How does God know?

Is there knowledge in the Most High?"

12 Behold, these are the wicked.

Being always at ease, they increase in riches.

13 Surely I have cleansed my heart in vain,

and washed my hands in innocence,

14 For all day long I have been plagued,

and punished every morning.

15 If I had said, "I will speak thus",

behold, I would have betrayed the generation of your children.

16 When I tried to understand this,

it was too painful for me—

17 until I entered God’s sanctuary,

and considered their latter end.

18 Surely you set them in slippery places.

You throw them down to destruction.

19 How they are suddenly destroyed!

They are completely swept away with terrors.

20 As a dream when one wakes up,

so, Lord, when you awake, you will despise their fantasies.

21 For my soul was grieved.

I was embittered in my heart.

22 I was so senseless and ignorant.

I was a brute beast before you.

23 Nevertheless, I am continually with you.

You have held my right hand.

24 You will guide me with your counsel,

and afterward receive me to glory.

25 Whom do I have in heaven?

There is no one on earth whom I desire besides you.

26 My flesh and my heart fails,

but God is the strength of my heart and my portion forever.

27 For, behold, those who are far from you shall perish.

You have destroyed all those who are unfaithful to you.

28 But it is good for me to come close to God.

I have made the Lord Yahweh my refuge,

that I may tell of all your works.

1 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.