1 God, why have you rejected us forever?

Why does your anger smolder against the sheep of your pasture?

2 Remember your congregation, which you purchased of old,

which you have redeemed to be the tribe of your inheritance:

Mount Zion, in which you have lived.

3 Lift up your feet to the perpetual ruins,

all the evil that the enemy has done in the sanctuary.

4 Your adversaries have roared in the middle of your assembly.

They have set up their standards as signs.

5 They behaved like men wielding axes,

cutting through a thicket of trees.

6 Now they break all its carved work down with hatchet and hammers.

7 They have burned your sanctuary to the ground.

They have profaned the dwelling place of your Name.

8 They said in their heart, "We will crush them completely."

They have burned up all the places in the land where God was worshiped.

9 We see no miraculous signs.

There is no longer any prophet,

neither is there among us anyone who knows how long.

10 How long, God, shall the adversary reproach?

Shall the enemy blaspheme your name forever?

11 Why do you draw back your hand, even your right hand?

Take it from your chest and consume them!

12 Yet God is my King of old,

working salvation throughout the earth.

13 You divided the sea by your strength.

You broke the heads of the sea monsters in the waters.

14 You broke the heads of Leviathan in pieces.

You gave him as food to people and desert creatures.

15 You opened up spring and stream.

You dried up mighty rivers.

16 The day is yours, the night is also yours.

You have prepared the light and the sun.

17 You have set all the boundaries of the earth.

You have made summer and winter.

18 Remember this, that the enemy has mocked you, Yahweh.

Foolish people have blasphemed your name.

19 Don’t deliver the soul of your dove to wild beasts.

Don’t forget the life of your poor forever.

20 Honor your covenant,

for haunts of violence fill the dark places of the earth.

21 Don’t let the oppressed return ashamed.

Let the poor and needy praise your name.

22 Arise, God! Plead your own cause.

Remember how the foolish man mocks you all day.

23 Don’t forget the voice of your adversaries.

The tumult of those who rise up against you ascends continually.

1 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

2 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

3 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

4 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

5 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

6 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

7 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

8 De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

9 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

10 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

11 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

12 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

13 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

14 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

15 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

16 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

17 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

18 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

19 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

20 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

21 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

22 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

23 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.