1 Sing aloud to God, our strength!

Make a joyful shout to the God of Jacob!

2 Raise a song, and bring here the tambourine,

the pleasant lyre with the harp.

3 Blow the trumpet at the New Moon,

at the full moon, on our feast day.

4 For it is a statute for Israel,

an ordinance of the God of Jacob.

5 He appointed it in Joseph for a covenant,

when he went out over the land of Egypt,

I heard a language that I didn’t know.

6 "I removed his shoulder from the burden.

His hands were freed from the basket.

7 You called in trouble, and I delivered you.

I answered you in the secret place of thunder.

I tested you at the waters of Meribah." Selah.

8 "Hear, my people, and I will testify to you,

Israel, if you would listen to me!

9 There shall be no strange god in you,

neither shall you worship any foreign god.

10 I am Yahweh, your God,

who brought you up out of the land of Egypt.

Open your mouth wide, and I will fill it.

11 But my people didn’t listen to my voice.

Israel desired none of me.

12 So I let them go after the stubbornness of their hearts,

that they might walk in their own counsels.

13 Oh that my people would listen to me,

that Israel would walk in my ways!

14 I would soon subdue their enemies,

and turn my hand against their adversaries.

15 The haters of Yahweh would cringe before him,

and their punishment would last forever.

16 But he would have also fed them with the finest of the wheat.

I will satisfy you with honey out of the rock."

1 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

2 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

3 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

4 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

5 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

6 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

7 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

8 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.

9 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

10 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

11 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

13 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

15 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

16 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

17 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»