1 Yahweh, the God of my salvation,

I have cried day and night before you.

2 Let my prayer enter into your presence.

Turn your ear to my cry.

3 For my soul is full of troubles.

My life draws near to Sheol.

4 I am counted among those who go down into the pit.

I am like a man who has no help,

5 set apart among the dead,

like the slain who lie in the grave,

whom you remember no more.

They are cut off from your hand.

6 You have laid me in the lowest pit,

in the darkest depths.

7 Your wrath lies heavily on me.

You have afflicted me with all your waves. Selah.

8 You have taken my friends from me.

You have made me an abomination to them.

I am confined, and I can’t escape.

9 My eyes are dim from grief.

I have called on you daily, Yahweh.

I have spread out my hands to you.

10 Do you show wonders to the dead?

Do the departed spirits rise up and praise you? Selah.

11 Is your loving kindness declared in the grave?

Or your faithfulness in Destruction?

12 Are your wonders made known in the dark?

Or your righteousness in the land of forgetfulness?

13 But to you, Yahweh, I have cried.

In the morning, my prayer comes before you.

14 Yahweh, why do you reject my soul?

Why do you hide your face from me?

15 I am afflicted and ready to die from my youth up.

While I suffer your terrors, I am distracted.

16 Your fierce wrath has gone over me.

Your terrors have cut me off.

17 They came around me like water all day long.

They completely engulfed me.

18 You have put lover and friend far from me,

and my friends into darkness.

1 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

2 HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.

3 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.

4 Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.

5 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.

6 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

7 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.

8 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.

9 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.

10 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

11 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.

12 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?

13 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

14 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.

15 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?

16 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

17 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.

18 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.

19 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.