1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

1 Canto dei pellegrinaggi. Di Davide. Io mi sono rallegrato quando m’han detto: Andiamo alla casa dell’Eterno.2 I nostri passi si son fermati entro le tue porte, o Gerusalemme;3 Gerusalemme, che sei edificata, come una città ben compatta,4 dove salgono le tribù, le tribù dell’Eterno, secondo l’ingiunzione fattane ad Israele, per celebrare il nome dell’Eterno.5 Perché quivi sono posti i troni per il giudizio, i troni della casa di Davide.6 Pregate per la pace di Gerusalemme! Prosperino quelli che t’amano!7 Pace sia entro i tuoi bastioni, e tranquillità nei tuoi palazzi!8 Per amore dei miei fratelli e dei miei amici, io dirò adesso: Sia pace in te!9 Per amore della casa dell’Eterno, dell’Iddio nostro, io procaccerò il tuo bene.