1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

1 Por que tumultuam as nações? Por que tramam os povos vãs conspirações?2 Erguem-se, juntos, os reis da terra, e os príncipes se unem para conspirar contra o Senhor e contra seu Cristo.3 Quebremos seu jugo, disseram eles, e sacudamos para longe de nós as suas cadeias!4 Aquele, porém, que mora nos céus, se ri, o Senhor os reduz ao ridículo.5 Dirigindo-se a eles em cólera, ele os aterra com o seu furor:6 Sou eu, diz, quem me sagrei um rei em Sião, minha montanha santa.7 Vou publicar o decreto do Senhor. Disse-me o Senhor: Tu és meu filho, eu hoje te gerei.8 Pede-me; dar-te-ei por herança todas as nações; tu possuirás os confins do mundo.9 Tu as governarás com cetro de ferro, tu as pulverizarás como um vaso de argila.10 Agora, ó reis, compreendei isto; instruí-vos, ó juízes da terra.11 Servi ao Senhor com respeito e exultai em sua presença;12 prestai-lhe homenagem com tremor, para que não se irrite e não pereçais quando, em breve, se acender sua cólera. Felizes, entretanto, todos os que nele confiam.